(Från vänster) Viktoria Filimoshyna och hennes make Viktor Filimoshyn som är Sergejs föräldrar. Längst till höger är Natalis mamma Lydmila Smelova.
Fem dagar efter att Sergejs pappa Viktor Filimoshyn, hans mamma Viktoria Filimoshyna och Sergejs fru Natalis mamma Lydmila Smelova nått Sverige och Vimmerby, träffar Vimmerby Tidning dem i Vimmerby.
– Det är lugnt och tyst här, det går inte att jämföra med Mariupol. Det är riktigt krig där med stridsvagnar och sånt, säger Viktor, barnbarnet Kristina hjälper till med översättningen.
Hur kändes det när ni äntligen fick krama om varandra?
– Vi alla kände stor lättnad och det var riktigt skönt, säger Viktor och frun Viktoria fyller i:
– Man tänkte bara på att vi alla lever och är friska. Det var fint att träffa alla sina barnbarn, man visste inte ens om det skulle vara möjligt att träffa dem igen.
Både Sergej och Natali är märkbart rörda när de tänker tillbaka på ögonblicket då de fick återse sina föräldrar.
– Det var en riktig glädje att få träffa dem igen. Vi har sett hur det är i Mariupol med kroppar som ligger på gatorna, så man var rädd. Men att se sina föräldrar vid liv och ha de nära var den bästa grejen någonsin, säger Sergej.
På annandag påsk firade hela familjen farfar Viktors födelsedag tillsammans.
– Det var riktigt mysigt, säger barnbarnet Kristina Eremchuk.
Nu är hela familjen samlad hemma i villan i Vimmerby. Överst från vänster: Viktor Filimoshyn, Sergej Eremchuk. Andra raden; Kristina och Natali Eremchuk och Lydmila Smelova. Längst fram: Viktoria Filimoshyna, Kiril och Karolina Eremchuk. Saknas på bilden gör yngsta dottern Karolina Eremchuk.
Videoklippet där Viktor hälsar till sin son Sergej i Vimmerby och berättar att de alla tre mår bra fick stor spridning på sociala medier och det var många Vimmerbybor som ville hjälpa till och se till att hälsningen nådde Sergej. Viktor berättar hur han kom på idén.
– Det kom korrespondenter som filmade och då kände jag någon slags intuition och gick fram. Det fanns inget internet eller elektricitet. Jag tänkte att det kunde vara det enda sättet att få kontakt.
– Pappa var koncentrerad i situationen och tänkte att han måste prata, säger sonen Sergej stolt och fortsätter:
– Det är pressen och journalisternas kraft. Klippet var bara 20 sekunder men här är resultatet.
Hur såg livet ut i Mariupol innan ni flydde?
– Man levde inte, man försökte bara överleva. Som om man blivit utkastad till ett ställe utan vatten och elektricitet, dessutom bombades staden. Vi tände eld utanför huset tillsammans med grannarna och man delade det man hade, för det var ingen som körde fram vatten eller bröd eller något. Det fanns inga brandmän eller poliser eller ambulanser, ingenting. Under en hel månad så kom det inte in någon mat eller vatten i staden alls, säger Viktor.
Bilden som är taken den 9 mars visar sjukhuset i Mariupol efter en rysk attack.
På en buss tog sig trion till Ryssland, vidare gick färden genom Ryssland till Estland och slutligen med flygplan till Sverige. Den 14 april var första anhalten Migrationsverket i Norrköping, där de registrerades och ordnade alla papper. Nu bor Viktor, Viktoria och Lydmila med Sergej och Natali och deras fyra barn i Vimmerby. Vad som händer framåt vet de inte, utan det hänger på utgången av kriget.
– Det beror inte så mycket på oss utan vi kommer fortsätta leva här med familjen, ta det lugnt och försöka slappna av. Vi är tacksamma och vi har blivit så bra bemötta i Sverige, säger Viktor.
Tror ni att ni någon gång kommer kunna återvända till Mariupol?
– Som det ser ut just nu så går det inte att säga om Mariupol i framtiden kommer vara på ryskt territorium eller om det kommer att vara Ukraina fortfarande. Just nu går det inte att bo där, allt är förstört – det finns inga levnadsvillkor alls, säger Viktor.