Carina Glenning: Ta inte bort plastpåseskatten!

På 1950-talet gjorde plasten sitt stora inträde i svenska hem och applåderades stort.

Plast varken rostar eller ruttnar och kräver därför litet underhåll. Plast är motståndskraftigt mot vatten och många kemikalier, vilket innebär minskat slitage och ökad livslängd.

Småungar kan tappa plastmuggar och tallrikar i golvet utan att de går sönder.

Några decennier senare insåg vi att plastens fördelar också är dess nackdelar.

Den bryts ned oändligt långsamt (en PET-flaska tar 450 år) och majoriteten av all plast som slängs på land hamnar till slut i haven. 

Mer än en miljon fåglar och hundra tusen däggdjur dör varje år världen över efter att ha fastnat i eller ätit plast som de hittat i haven.

1 maj 2020 blev affärernas plastpåsar dyrare. Vanliga plastbärkassar ökade från omkring tre kronor till sju kronor i mataffären. 

Det var bra tycker jag. 

Antalet sålda engångsbärkassar i plast minskade med 81 procent per invånare bara under det första året.

Jag svor. Inte för att jag var emot skatten, men för att det var hopplöst för mig att vänja mig vid den nya rutinen att ta med kassar hemifrån.

Som straff fick jag inte köpa någon kasse alls. Varken i papper eller plast. Jag var så förbannad på mig själv.

Jag vet inte hur många gånger jag försökt bära 1 liter mjölk, 1 liter fil, en packe dassrullar, två paprikor, en gurka, tre burkar kattmat och en flaska diskmedel från kassan till bilen. Utan kasse. 

Alltid har jag tappat något på vägen. Alltid har en paprika rullat in under bilen när jag försökt låsa upp den. Ibland har saker gått sönder. Det var rena självskadebeteendet.

Enligt Skatteverket gav påsskatten staten 519 miljoner förra året.

Men i november nästa år tas plastpåseskatten bort.

Va? Nu när jag äntligen lärt mig att ta med egna kassar!

Det råder delade meningar om skatten.

Även om vi köpt färre plastpåsar i mataffären behöver vi påsar till våra sopor och istället har försäljningen av ännu sämre sorts plastpåsar på rulle ökat.

Men tygkassar är väl bra?

Nja. För att matcha plastpåsen som det miljövänligaste alternativet skulle en tygkasse i ekologisk bomull behöva användas 20 000 gånger och en tygkasse i ”vanlig” bomull 7 100 gånger, enligt en studie.

I värsta fall börjar nu vi alla – med mängder av tygkassar därhemma – att falla tillbaka i beteendet att åter köpa plastpåsar i affären.

Så vad vann miljön på den här krumbukten?

Snälla Skatteverket, särbeskatta mig, nu när jag äntligen lärt mig den nya rutinen!